«

»

Sep
24

2832… eller 47?

Så har den varmaste sommaren i mannaminne blåst över. Jag kommer sakna den. Jag är egentligen inte riktigt konstruerad för att gilla stark värme, men eftersom att jag är ännu sämre rustad, i alla fall rent mentalt, för kyla så tar jag asa-varm sommar före kall vinter, precis vilken dag i veckan som helst.

I spåren av sommaren 2014 så ser vi, bland annat, landets värsta skogsbrand. Och man säger att det kommer att pyra i marken i flera år efter det här. Den dagen brandröken spred sig in över vår grannstorstad så stod jag och fotoförevigade denna tilldragelse från balkongen på grannstorstadens lasarett, våning 8, BB-avdelningen.

IMG_9720

Brandrök över grannstorstaden

Jo, det tilldrog sig på det viset att vi blev välsignade med ett välskapt litet barn den här högsommaren. När det var som allra varmast dessutom… och med ett lasarett som har ett mycket märkligt ventilationssystem. Om man öppnar ett fönster, då slutar ventilationen att fungera på hela våningsplanet. Så det var jävligt varmt… och så luktade det brandrök så man var kräkfärdig. Hettan och röklukten gjorde att det var omöjligt att stanna kvar mer än två dagar.

Barnet vägde 2832 gram och hade den eminenta längden av 47 centimeter. Barnet kommer hädanefter att refereras till som Baby E.

Livet med småbarn är inte att jämföras med någonting annat. Även om det är fullständigt underbart så är det också en hel del besvär och en massa ansvar inblandat i mixen. Fruktansvärt mycket ansvar faktiskt. Jag har gått igenom det här tidigare, men det är ett tag sedan nu… men tiden emellan hade inte sopat bort minnet helt. Jag tycker faktiskt att jag kommit in i småbarnstrallen ganska snabbt igen. Värst var kanske att hantera barnet, rent fysiskt… de känns ju så fruktansvärt sköra. Som tur är så funkade det ändå riktigt bra från början, igen.

Nu har vardagen förändrats till att handla lite mer om bajs, tillägg och kräks… och bajs. Jag säger bajs två gånger, för just bajs är det centrala i spädbarnets hela tillvaro. Man oroar sig över färgen, lukten och mängden… och bristen av färg, lukt och mängd. Aldrig är man riktigt nöjd… eller jo… när Baby E har fyllt blöjan med ett stort spadtag illaluktande brungrågrön smörja… då upplever jag ett par ögonblick av euforisk lycka. Jag hade väl aldrig trott att en tom blöja, utan bajs alltså, skulle kunna ge mig sådana bekymmersrynkor… men skit samma! Det reder sig, bara blöjan är tung och fylld!

En annan stor ingrediens i livet, som det ter sig just nu, är hur snabbt man ska hinna ge Baby E mat när hungervrålandet startar. Baby E har liksom inget tålamod… men i den åldern ska barn kanske inte heller ha det. Skrikandet är liksom en garant för deras överlevnad. Annars skulle trötta föräldrar inte liksom fatta detta med hunger, i alla fall inte mitt den kolsvarta natten, när man fumlar sig upp och småsnavar över en massa barnrelaterade saker som blivit glömda på golvet.

Så ser det alltså ut, just nu i alla fall. Nästa stora period som väntar är smakportionernas tid. Det är då alla underbara ansiktsuttryck skall fotograferas. På Baby E också så klart. Sen kommer ju också den omständigheten att bajset får en ännu mer central roll i sammanhanget… eller TAR sig en mer central roll, för i takt med inmatandet av olika puréer så kommer förekomsten av bajs att öka; både i fråga om mängd, färg och lukt… styrka liksom!

Tiden däremellan så tvättas det en hel del. En jävla massa nerkräkade kläder. Inte Baby E’s kläder… utan våra kläder. Föräldrakläderna!

Dags att leta rätt på barnet igen nu…

Må era fienders skägg växa inåt!

/Stefan… lite tröttare än vanligt.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3888

2 kommentarer

  1. Snigel säger:

    Men GRATTIS!!! Och ingenting har du avslöjat i förväg, din stofil! 😉

    1. tankegrytan.se säger:

      Tack så mycket, Snigel Lilla. 🙂

      Tänk som det kan bli, va? 🙂

      /Stefan

Kommentera

%d bloggare gillar detta: