«

»

Jan
31

Gud skapade visst lite rättvisa i alla fall…

I går var det en sån där jävla osynlighetsdag igen. Ni vet, en sådan där skitdag när ingen verkar se en, eller lägga märke till att man står i deras väg. Vi hade åkt till ett större köpcenter, i närheten, och spatserade omkring i godan ro. Plötsligt märkte jag att människor började skära av vår väg, snedda in framför oss… hindrade vår väg. Ett äldre par promenerade förbi oss… lite snabbare än vår takt alltså. När de gick om oss så sneddade de plötsligt av mot vänster, framför oss, och stannade tvekande innan de skulle gå in i affären som fanns precis där. Jag puttade Baby E’s barnvagn och var nästan tvungen att göra en handbromsvändning för att inte köra på dem.

Jag vet inte. Jag stannade för att inte krocka med paret som så bryskt stannade framför oss. Jag är väl helt enkelt en sådan person. Rättvis, men samtidigt vän och mjuk. Jag vill egentligen inte stöta mig med någon. Ibland i alla fall.

Så där fortsatte det i alla fall, flera gånger till. Folk vek inte ur kurs, utan gick nästan rakt på oss, så att vi var tvungna att hela tiden byta riktning för att inte orsaka seriekrockar, blåmärken eller högerregelsolyckor, och sånt.

Någonstans har jag läst att “vi får det vi ger” och tänkte att det kanske kommer att vända. Om vi själva inte börjar köra på folk alltså, och hålla på. “Karma” kallas det. Någonstans tänkte jag att det kanske vänder, om vi stannar i den smala rättfärdiga fåran och mindar vår egen business, typ.

Vår väg ledde oss vidare och in på City Gross. Där inne handlade vi en massa bra saker; sånt som man behöver i ett modernt kök. Typ. När vi, i slutet av vår shopping spree, närmade oss kassorna, så såg jag det där äldre paret igen. Vi hade sett dem flera gånger inne i affären och de hade skurit av vår väg flera gånger. De kom ut mellan hyllor och stannade, blockerade vår väg och diskuterade ketchupval och sölade sig i största allmänhet och höll på. Men där var de plötsligt igen. Vid kassorna. Framför oss. Det var mycket folk, men ingen stod bakom dem. Vi var tvungna att ställa oss bakom dem, och de stod som typ nummer åtta i sin kö.

Det var ganska varmt och så. Tiden stod lika still som luften och det var nog lite jobbigt att andas. Då ropade en personal att de öppnade ännu en kassa; kassan bredvid. Nu jämnade karmaskulden plötsligt ut sig, för jag sköt snabbt fram vagnen. Min fru följde snabbt efter med varuvagnen. Resultat blev att det äldre paret blev lite fastlåsta där de stod. Jag såg att de ilsknade till, men de kunde inte gärna göra något. Jag höll positionen ett par sekunder så att fler folk hann skynda fram mot den nyöppnade kassan. Med en formelettförares tajming svängde jag runt med barnvagnen och klev in på champagnepositionen, först, och det äldre paret blev kvar; som nummer åtta i sin kö. När vi kom ut till parkeringen så stod de förmodligen fortfarande kvar i sin kö där inne, inne på City Gross.

Jag har varit på ovanligt bra humör sedan det där ögonblicket vid kassorna. Gud gav det äldre paret en massa, men till sist ändrade han sig och gav igen. Världsordningen är återställd. Gud älskar oss nu!

Ha en bra dag allihopa, och må era fienders skägg växa inåt!

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3908

1 kommentar

  1. Micke sääv säger:

    Roande läsning:)

Kommentera

%d bloggare gillar detta: