«

»

jun
23

Rapport från en pappa

Morgon/förmiddag…

E sover just nu. Tiden har gått framåt lite och livet liksom skuttar fram i små krumsprång. Jag hade aldrig trott att jag skulle sitta här och skriva detta, inte i min ålder. Men där ser man. Livet är verkligen en företeelse, styrt utifrån teorierna om kaos. Jag vet inte varför jag började om med det där med barn, så här sent… men å andra sidan, varför inte? Jag kan skylla på att jag blev övertalad… eller var det jag som propsade på det här? Jaja, på nåt sätt var det i alla fall. Härligt är det i alla fall.

Allting flyter i alla fall på bra. Bra, som det skall, skall tilläggas. E växer och har börjat utforska sin lilla värld, som ständigt växer lite för var dag. Han har börjat krypa något så när och gör ansatser till att vilja resa på sig.

På morgnarna, när han hojtar till och väcker oss, så går jag in och byter på honom innan han får följa med till vår säng. Det är mysstund, varje morgon. Ibland kan jag vara lite trött, då vi ligger och drar oss lite, men E brukar bota detta genom att dra mig hårt i skägget eller genom att plötsligt slå en knoge i mitt öga… eller som ibland, då han helt enkelt bara kör upp ett helt finger i näsan på mig. Det är inte så skönt som man först kan tro, men det fungerar som väckningsmetod, jag lovar. Om jag säger “aj aj” till honom så brukar han stanna upp… och sedan ler han ett solskensleende, och sedan fortsätter han.

Precis som barn ska vara. Sån är han. “Pappas lilla mirakel!”

Jag har precis påbörjat min semester. Frugan jobbar, så jag har plötsligt blivit någonting i stil med “hemmapappa”. Det har bara gått ett par dagar, men jag har redan insett att dagens göromål, dels måste skrivas upp och dels måste vara korta mål. Saker man hinner göra medan E sover eller är uppslukad av något på teven eller liknande. I dag har jag, hör och häpna, diskat, bäddat, dammsugit alla rummen och dessutom våttorkat alla golven. Jag fick göra snabba insatser, ett golv i taget. När han satt så han kunde se mig så var det bara att köra på. Försvann jag däremot ur sikte så vrålade han tills han såg mig igen. Lösningen var att han fick sitta i sin stol med leksaker och följa med från rum till rum. Plocka undan, dammsuga och våttorka. Klart, nästa rum. När allt var klar var det bara att gå ett varv och lägga tillbaka mattor och ställa tillbaka saker. Sen var det klart.

Time check, 10.50. Dags att göra mat, för Es tålamod verkade vara slut för stunden. Dessvärre orkade han inte ända fram, för när maten var klar så somnade han i stolen, så jag fick flytta honom till hans säng.

Nu sover han alltså, och då passar jag på att skriva det här… och ta en mugg kaffe på balkongen.

Det är gott att leva!

Må era fienders skägg växa inåt!

/Stefan and son!

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3913

Kommentera

%d bloggare gillar detta: