«

»

Okt
25

Barn, och deras obehagliga förmågor…

Ibland blir jag förvånad. Häpet förvånad. Det handlar om min son, baby E. Han, för det är en pojke i alla fall, har den mest häpnadsväckande förmåga jag hittills sett i att kunna förflytta föremål, kanske med sin blotta tanke. Jag lägger varken tolkning eller värdering härvid.

Tänk er detta: Jag har städat, och i det arbetet lade jag ner extra mycket tid på att få hallen representativ. Snygg liksom. Detta eftersom att hallen brukar vara det första man ser när man kommer hem till någon. Är det dessutom första gången man besöker den adressen så är det det visuella intrycken man tenderar att minnas. Jag lägger ingen speciell värdering härvidlag heller.

Jag har alltså städat hallen, och Baby E liksom bara kryper igenom, på väg mot vardagsrummet. Jag, som stod och diskade för tillfället, hann nästan inte ens uppfatta att han stannade till i hallen, för att nästan direkt krypa vidare mot vardagsrummet.

När jag, bara en sekund senare, blickade ut i hallen så såg det ut så här… inte längre städat liksom:

 

IMG_4695

 

 IMG_4696

 

Jag har ingen aning om hur det gick till. Jag vet bara att innan Baby E kröp förbi, typ 30 sekunder innan bilderna knäpptes, så stod allting uppradad, nästan efter linjal…

 

Jag vet inte om jag skall tycka att det här är roligt… eller om jag borde vara rädd när det är natt, allt är tyst och det är dags att sova… Killen är bara dryga året gammal, och när jag försöker fråga honom om detta så ler han bara och säger “PAPPA” och pekar mot sin mamma. Jag har börjat sova lite illa, det ska jag erkänna…

 

/Stefan, som önskar att alla era fienders skägg växer inåt…

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3927

1 kommentar

  1. Snigel säger:

    De är snabba, de små rackarna! 😉
    Alternativt: ”när babyn rör står blixten stilla” (gammalt djungelordspråk)…
    Jag förstår att du inte har tid att blogga så ofta, men det är kul att se dig igen!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: