«

»

Apr
23

Det var visst bättre förr, särskilt på radio!

Jag blev sittande och lyssnade på radio i morse. Först rattade jag in P4, Radio Västmanland, men då de hade trist musik att erbjuda så växlade jag till Riksradions kanal 3. Ganska snart blev jag sittande med öppen mun och ett uttryck av vantro i mina ögon.

 

 

GammalRadio,jpg

 

 

 

För en massa år sedan, i och för sig ganska många år sedan, tillbaka på 80- och 90-talet så lyssnades det en hel del på radio. Radioprogrammen var roliga på den tiden. Riktigt kul ibland. Många radioprogram vrålade ut ny musik och gamla godingar med. Jag kommer ihåg radioprogram som Lilla Bommen, Nattönskningen och Rockdepartementet. Bara för att ta ett axplock alltså.

Gemensamt för alla radioprogrammen på den tiden var att de alltid handlade om någonting och att radioprataren faktiskt hade förtjänat att få prata i radio. De allra flesta var både pålästa, noggranna och duktiga… för att inte nämna ROLIGA. Jag kommer för alltid att sakna Kjell Alinge, Alicia Lundberg och Kersti Adams Ray. Även det bara ett axplock.

Med åren så har det skett en generationsväxling inom radiomedia. En dyster sådan dessutom. Nu för tiden verkar alla få kalla sig komiker, t.ex. Enda kriteriet verkar vara att de skall älska sin egen röst och själva tycka att de är skitroliga.

Bland de sista giganterna som försvann var Pontus Enhörning. Han var riktigt underfundig och jävla rolig, i alla fall i radio. Att han sedan visade sig vara en äcklig pedofil… tja, det var en riktig förlust. Med sin läggning har han inget i friheten att göra… men han var kul, i alla fall så länge man inte visste om att han var pedofil. Han kan dra åt helvete, men hans förmåga kommer att vara saknad.

Nåja, med detta sagt… jag satt alltså i morse och lyssnade på radio, och växlade alltså till riksradions kanal 3… och möts av ett jävla kackel. Där satt tre, som jag räknade till i alla fall, yngre oförmågor och tramsade i munnen på varandra. De avbröt varandra, gastade och tjöt själva av skatt. De njöt i tron på sin egen förträfflighet. Sorgligt.

 

 

Radiostudio

 

 

 

Inga s.k. skämt blir roliga, bara för att man tjuter ut dem medan man låter som om man kvävs av sitt eget skratt. Många radiotramsare kallar sig komiker dessutom, men jag har alltid trott att man måste vara rolig för att kalla sig komiker. Jag trodde det var ett grundkrav. Men inte. Tramsandet avbröts emellanåt av konstiga låtar, men även om musiken vara ganska kass så välkomnade jag det för det innebar i alla fall att man slapp höra radiotramsarna för ett litet tag.

Jag stod inte ut särskilt länge förrän jag kopplade in telefonen och startade Spotify. Baby E blev också glad för han ville höra brutal hårdrock.

Det VAR bättre förr. Om man slår på och lyssnar på radio under en förmiddag så får man tonvis med bevis på detta också. Radiopratarna var riktiga ikoner, jämfört med dagens radiotramsare och radioflamsare och radioskrikare. Infantilt flamsande hör inte hemma i etermedia! Så det så, nu fick jag det sagt också!

Må era fienders skägg växa inåt!

/Stefan som fan!

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=3975

Kommentera

%d bloggare gillar detta: