«

»

Maj
14

Arbetsförnedringen

Jag brukar hävda att Ondskan bor på Försäkringskassan, och att Ondskans ohängda lillebror, Grymheten, bor på Arbetsförmedlingen. Och naturligtvis har jag rätt i det påståendet, för på F-kassan finns det en drift att, bland annat, tvinga ut cancersjuka i arbete och en hel del andra märkligheter. På Arbetsförmedlingen påstår de sedan att den cancersjuke är på tok för krasslig för att kunna jobba, så de skickar tillbaka den sjuke till F-kassan… som hävdar att den sjuke är frisk… och så vidare.

Sådana övergrepp, som beskrivs ovan, leder naturligtvis till känsloyttringar från dem som ideligen drabbats av tennismatchen mellan Ondskan och Grymheten. Nu har de tydligen bekymmer på Arbetsförmedlingens huvudkontor i Stockholm. Någon bajsar i chefens postlåda, lägger använda kondomer på kvinnliga arbetares skrivbord, pissar ner väggarna på toaletterna, tar tuggor från frukt i skålar, och lägger sedan tillbaka frukterna med ett bett taget osv. osv. osv… Märkligt, eller?

Jag vet inte om jag tycker att detta är så jävla märkligt egentligen. De har förstört så många människors liv att det kanske är dags att någon/några faktiskt ger igen. Sättet man gör det på är inte heller så märkligt. Arbetsförmedlingen kör inte med särskilt schyssta metoder, så det är väl en poetisk rättvisa att de äntligen får smaka på sin egen medicin. Någon skrev att det i och för sig kan handla om en störd person som bara jävlas… men jag tycker att tanken på att någon/några ger tillbaka för gammal ost känns roligare på något vis. Det går ju liksom inte att “komma åt” de jävlarna på Arbetsförmedlingen på något annat vis.

.

af

.

Jag hade en egen upplevelse på Arbetsförmedlingen för några år sedan. Jag jobbade som vikarie, som personlig assistent. Min dåvarande chef frågade om jag var intresserad av att söka friårsvikariat, en modell då man får en annans jobb under ett år och den personen får ledigt med stämpling under det året, frivilligt överenskommet av alla parter naturligtvis. Jag tyckte att det lät okay, men kruxet var att man måste vara registrerad som arbetslös på Arbetsförmedlingen för att kunna åtnjuta ett sådant vikariat. Jag var alltså inte inskriven på Arbetsförmedlingen, av det enkla skälet att jag oftast jobbade en bra bit mer en 100 %. Så.

Jag knatade ner till Arbetsförmedlingen, ni vet, där Grymheten bor. Ondskans lillebrorsa alltså. Jag fick prata med en manlig arbetsförmedlare. När han äntligen fattade att jag ville ställa mig som arbetslös, trots att jag jobbade som timvikarie (cirka 130%), så blev han jättedryg och påstod att de minsann kunde dribbla sönder mitt liv genom att ideligen kalla mig till möten, söka-jobb-kurser och annat otyg. Varför de skulle göra så, det svarade han inte på. Dessutom påstod han att han skulle stänga av mig från A-kassan så fort jag inte gjorde som Arbetsförmedlingen sade. Då talade jag om för honom att jag varken var medlem i något fackförbund eller någon A-kassa, så han var mycket välkommen att försöka! Sedan bad jag honom högaktligen att dra åt Försäkringskassan. Sedan gick jag.

Någon vecka senare gick jag in till Arbetsförmedlingen igen. Då satt det en kvinna i receptionen istället. Jag förklarade samma ärende som jag fördragit en vecka tidigare för den där andra idioten… förlåt mitt ordval. JÄVLA idioten menade jag. Hon skrattade lätt och sade att det inte var något problem alls. De hade andra vikarier som jobbade fulltid, och mer därtill, som stod som arbetslösa på grund av samma anledning som jag ville göra det. Jag var tvungen att fråga henne om de olika arbetsförmedlarna följde olika regelböcker, men hon begrep inte vad jag menade. Jag förklarade hela händelsen från veckan innan, och hon nickade sakta och sade att hon visste mycket väl vem jag förmodligen träffat.

Efter lite tankemöda, plus det faktum att jag skulle bli tvungen att gå ner minst 30% i arbetstid (OCH lön) om jag tog ett friårsvikariat så bestämde jag mig för att ändå lämna Arbetsförmedlingen med ogjort ärende. Det beslutet har jag aldrig ångrat. Jag fortsatte att jobba så mycket jag orkade, och lyfte en fantastisk lön, till jag en dag blev anställd på 100%. Sedan dess har jag varit anställd, med den trygghet det ändå innebär. Jag blir också äldre. Jag behöver också trygghet.

Nej, jag tycker inte alls att det är särskilt märkligt om folk bajsar i Arbetsförmedlingens postlådor eller lägger använda kondomer på deras skrivbord. Det handlar om att återta den mentala kontrollen. Det gör detsamma om man bajsar i någons låda eller om man torkar snorren på sin x-flickväns badlakan efter alla toabesök. (Det är alltså när ni fortfarande träffas för att hon fortfarande tror att ni är vänner.) Ibland räcker det med att DU vet! Du har då det mentala övertaget. Det spelar ingen roll vad hon gör eller säger eller hur jävla taskig hon än kan vara, för du kan alltid le. Hon torkar sig ju med ditt piss. Du vet. Inte hon!

Ibland är det ändock läge att DE också vet. Som de på Arbetsförmedlingen. Meeeen… Man får naturligtvis själv välja hur man vill göra. Det viktiga är ändå att man gör det till en hederssak att ge igen för alla oförrätter man drabbas av. Alltid! Det är nämligen en universell lag man måste följa. Annars riskerar man att träffas i huvudet av karmapendeln. Det vill man alltså undvika. Lagar är till för att följas. Så du vet!

.

.

Må dina fienders skägg växa inåt!

.

/Stefan, som fan.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=4000

Kommentera

%d bloggare gillar detta: