«

»

aug
20

Näst sista morgonen på semestern…

Nja, jag vet inte jag. Hur jag än försöker så lyckas jag inte skramla ihop till någon egentlig snart-är-semestern-slut-ångest. Semestern var så klart på sin plats, men det är arbetet också. Jag har vilat, precis så som det ska vara på en semester. Nu är det dags att börja arbeta igen. Jag vill det. Kroppen vill det. Min själ vill det.

Jag tycker, i stort alltså, att det brukar vara ett jävla gnällande på folk när de har semester. I fyra eller fem veckor tjatar de inte om något annat än hur jävla kasst det ska bli att komma tillbaka till sina arbeten igen. Antingen är de fruktansvärt otacksamma över att ha ett arbete eller så trivs de inte; och då kanske de skulle vara mer hjälpta av att byta jobb istället.

Jag är hyfsat nöjd. Jag är inte bäst och jag gör inte alltid bäst heller. Däremot gör jag oftast så bra som jag kan, och har jag gjort så bra jag kan så har jag, som jag ser det, bara två val sen. För det första kan jag ogilla resultatet av det jag gjort och då överger jag det så bra jag kan. Eller så kan jag acceptera att jag lyckats så bra jag kunde. Och så känner jag mig nöjd med detta, och så grubblar jag inte mer över det. Otacksamma människor är värdelösa på magement, både livsmagement och tidsmanagement… därför att resultatet av otacksamhet är att det gnälls så in i helvete. Gnällandet tar upp en massa dyrbar tid… och den förlorade tiden hade kunnat användas till mycket vettigare saker.

Så sluta upp med att otacksamhetsgnälla. Gör något åt saken istället. Vi kan inte alltid kontrollera vår omgivning men vi kan välja hur vi ska förhålla oss till det! Alltså, “Get over it!!”

I dag, nu på morgonen, tog sommaren slut. Eller. Hösten började! När jag klev upp, vid 5, så såg man inte mer än några få meter utanför fönstren. Resten av världen var uppslukade av tät dimma. Dimman medför att luften är full av kondenserad fukt. Fukt gör att kroppsvärmen snabbare leds av och det gör att allt känns mycket kallare. Hur vi upplever kylan alltså. Det var samma temperatur som i går morse men det kändes mycket kallare!

Det är alltså höst. Jag har mycket ambivalenta känslor om det där med hösten. Jag älskar den här delen av sommaren, i alla fall de “fina” dagarna då det är hyggligt varmt men man kan andas och man svettas inte som en gödgris. Däremot är hösten ett förebud om den kommande vintern; och vinter… det hatar jag!

I och med detta kalla konstaterande så avslutar jag morgonens inlägg på bloggen. Jag önskar en snöboll i ögat till alla som är dumma och korkade, även om man faktiskt inte kan hjälpa om man är korkad… men i alla fall. Till alla andra önskar jag sol och idel värme. Jag hoppas att er dag blir underbar och att ni lyckas med allt det ni gör!

Må era fienders skägg växa inåt!

/Stefan

#JagÄrStefan

P.S.

Heter det kängurus eller kängurur i pluralis??

D.S.

#JagÄrStefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=4075

Kommentera

%d bloggare gillar detta: