«

Nov
27

Om andra människors vånda av mitt tidiga julstök…

Efter ett inlägg, på facebook, om att man tydligen inte är klok om man börjar julstöka för tidigt så vill jag delge er mina högst personliga tankar om detta…

Jag stökar jul tidigt. Så tidigt jag vill faktiskt. Lev med det.

.

Ja, jag stökar jul tidigt, för jag har missat så mycket av den, tidigare i mitt liv.

.

Jag har tagit en månads extra semester (en månad extra FÖRE semestern) flera år i rad, för att jag är värd det.

.

Jag var med om att få barn redan i vecka 24, och lite därför vill jag inte dröja med att skämma bort mig själv. Jag kände det första gången den 4 februari 2001 när mitt sjuka barn dog i mina armar, endast 8 månader gammal. Om ett enda andetag kan det vara för sent.

.

Been there. Done that.

.

Tidigare i år var jag med och utförde Hjärt- och Lungräddning på en person som drabbats av plötsligt hjärtstillestånd. Personens liv stod inte att rädda utan upphörde där och då… strax innan personen skulle fylla 52 år… Vad hade personen inte gjort för ännu en jul, oavsett vi firat den i maj, eller någon annan månad??

.

Koka potatis, det hoppar jag över, dels för att det är äckligt men också för att det inte är särskilt nyttigt med potatis när man har diabetes.

.

Räkningar kommer på Internetbanken i elektroniskt format, ganska mycket innan de skall betalas och jag har automatiska dragningar INNAN de skall vara betalda…

.

Jag åkte på en hjärtinfarkt 2012, med påföljande ballongsprängning och stentning. Efter det har jag gjort samma procedur två gånger till, planerade sprängningar alltså. Där var det jävlar på fisens mosse, så att säga. Så nej, jag tänker inte vänta en enda jävla sekund med att slösa på livets goda. Plötsligt är det för sent. Jag stod alltså med ena foten på “andra sidan”… jag såg inga änglar. Inget ljus i tunneln. Jag var bara rädd så ända in i helvete!!! det var 26 grader kallt och det var den 2 februari 2012… När bröstet krampade och det strålade upp i underkäkarna, och jag visste att ambulansen var på väg… långt borta… DÅ bestämde jag mig för att aldrig mer vänta!!!

.

Jag väntar inte mer. Jag har julafton varenda jävla dag i mitt liv!

.

Vad fan väntar DU på???

.

LEV!

.

#JagÄrStefan

.

Er ödmjuke blogredaktör

.

.

.

.

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=4132

Kommentera

%d bloggare gillar detta: