«

»

Mar
09

Jag spyr på den här skiten

Hur roligt är det att vara sjuk. På en skala? Kom igen nu..? Jag minns min barndoms förkylningar och halsont och sådana läskiga grejor. Halsont var naturligtvis en given vinnare, för då kom pappa hem med glass och var extra snäll och mysig. Ibland kunde man till och med snika till sig lite godis från honom, trots att den inte hade någon medicinsk effekt på sjukdomen. Glassen fungerade ju, men den är kanske undantagen? Illa var det dock om mormor kom när man var förkyld, för hon hade med sig nåt sörjigt äckligt bläka som hette Vicks. Det skulle smetas på bröstet och då skulle allting bli bra igen. När mormor gått så kletade jag ner örngott och påslakan med klägget, i vild panik, för att försöka bli av med det från huden, för det stank så det stack i ögonen av rå och obarmhärtig eukalyptus. Tårarna rann och det gick inte att andas ordentligt… Dessutom sved det på skinnet på min unga späda pojkbröstkorg.

Nåt annat hemskt jag försökt förtränga är Oleum Basileum. Det var (vill inte veta om det säljs fortfarande) en brun liten avlång glasflaska med svart skruvkork. Flasköppningen var gjord så att man fick ur droppar av innehållet när man skakade flaskan upp och ned; efter att man skruvat av och avlägsnat korken naturligtvis. De eteriska oljorna i flaskan luktade starkt och meningen, i alla fall i vår familj, var att man skulle stänka droppar av innehållet i den hink man just skulle till att kräkas i. Lukten av Oleum Basileum var så stark att den trängde bort spylukten. Storartat, men även den här häxbrygden fick ögonen att tåras. Men, vad gjorde man på det glada sjuttiotalet; jo man stänkte i Oleum Basileum i hinken och sedan spydde man på skiten!

Ett annat trick med Oleum var att man kunde hälla en droppe på en sockerbit och stoppa den i munnen. Det var mot illamående, sades det. Som tur var kunde man ju hälla några droppar i en hink samtidigt, för det hade omvänd effekt; i alla fall på mig. Det fick mig att kräkas floder.

Tänk vad nostalgisk man kan bli av att fundera på nästan glömda sjukdomstillfällen. Det för upp minnen till nutid. Härom morgonen vaknade jag och kände mig lite glåmig i största allmänhet. Jag klev upp och satte mig här vid datorn. Jag tog med ett stort glas vatten, mest därför att det skall vara bra för… äsch, vadfan… jag vet inte vad vatten gör för nytta på morgonen och jag har aldrig vetat det heller. Jag har sett det flera gånger på film, att man gör så; dricker ett stort glas vatten på morgonen… så jag tänkte att vadfan, det är säkert bra för nåt, och så kan jag försöka se lite så där morgonrufsigt filmcool ut samtidigt, soft liksom. Jaja, jag drack det coola vattnet och sedan började jag må illa och fick gå på toaletten.

Jag tog med mig en hink, utifall liksom, och så satte jag mig med hinken i knäet. Då exploderade arselet i toalettstolen och magen vände sig ut och in i hinken. Jag feberfrossade samtidigt, plötsligt, och kände att jag fan fick hålla tungan i rätt mun för att inte ramla av toalettstolen. Just i det läget så kände jag mig inte särskilt cool. Mer som en hög med något som Monstret i Svarta Lagunen skitit ur sig efter en jätteblöt fyllehelg! Exakt då… önskade jag att jag hade haft en liten brun avlång glasflaska med Oleum Basileum… för kräks luktar inte heller så mysigt. Just den här gången stank toaletten av salami när jag var färdig. Mmmm, Marabou!

Det är fan så jag spyr på den här skiten!

Må dina fienders skägg växa inåt!

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=4149

Kommentera

%d bloggare gillar detta: