«

»

Maj
01

Om det där med barn och växelpengar

Ibland är barn en ständig källa till glädje. Ibland är de en ständig källa till ledsamheter. Ibland är det huvudbry och hjärtesorg som gäller. Hur de nu är för stunden så menar jag att man ändock måste hysa den största respekt och vördnad inför ett sådant naturväsen som kan lyckas ta en mellan så många extrema känsloyttringar, på väldigt kort tid. Väldigt. Kort tid. De är smärtsamt snabba, speciellt jämfört med att jag själv börjar bli smärtsamt långsam. På morgnarna är det smäääärtsaaamt vissa dagar, fast jag klagar int… jo föffan, det gör jag!  Det är meningen att man SKA klaga. Annars kan ju någon få för sig att man är nöjd med sin tillvaro. Handen på hjärtat. Är du nöjd med livet som det ter sig nu? Inte jag. Det finns alltid något att ondgöra sig över. Klart man inte är nöjd. Jag vill höja Kebnekaise, byta folk i riksdagen, slopa momsen på dill, höja värmen, sänka skatten, öka arbetstillfällena, sänka skatten på sprit, höja kärleken och sänka Stockholm!

Ibland sår barnen frön till kommande händelser. Sådana saker kan vara svåra att överblicka, typ. De lever nämligen sitt eget liv, de sådda fröerna alltså. De utvecklas och kommer plötsligt tillbaka och knackar en på axeln. Ja, lite så.

I kväll tog jag bilen och for ner till vårt OKQ8, alldeles här i närheten. Jag skulle inhandla lite småsaker bara och kom till sist mig för att gå till kassan. Kassörskan tittade lite forskande på mig och frågade om jag vart in där och handlat tidigare under våren, och hade jag inte en liten treåring med mig in? Jag tänkte: Vad fan händer nu? Hon påminde mig dessutom att sagda treåring snattat en kanelbulle… Jo, sade jag, det var jag och min minsta son. Han tog en stor kanelbulle. Han hade pinat iväg från mig där inne i butiken och han är snabb som en jäkla vessla, min pojk. Precis när jag var klar med mitt ärende så såg jag att han hade den där kanelbullen i handen. Jag tyckte att det var ett lysande tillfälle att låta sonen få en konsekvens av sitt eget handlande så jag tog av honom kanelbullen och gav den till kassörskan, tillsammans med två guldtior. Sedan lämnade vi snabbt butiken…

I dag då jag var inne på ovan sagda OKQ8-butik och kassörskan påminde mig om saken så skrattade hon och halade upp tre stycken 2-kronor som hon tryckte i handen på mig. –Ni stack iväg så snabbt så jag hann inte ge dig din växel, för en kanelbulle kostar 14 kronor, inte 20! Här får du alltså 6 kronor tillbaka i växel!

Jag var imponerad på flera plan. Dels så kom hon ihåg mig. Ett sådant kundengagemang är utmärkt jobbat, men hon kom också ihåg hela storyn… och hon var ärlig om de 6 kronorna hon nu återbördade till mig.

Jag skrattade gott åt hela prylen när jag styrde hemåt igen. Jag var naturligtvis också imponerad av kassörskans totala osjälviska ärlighet. Det finns lite ärlighet kvar i samhället ändå. Underbart!

Må era fienders skägg växa inåt

/Stefan, som fan!!

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=4164

Kommentera

%d bloggare gillar detta: