«

»

jul
17

Mygg, Nordea och kor!!!

Äntligen har de fått eldgivningsbeslut i Gysinge. Nu får de kriga fullt ut. Kriget gäller kampen om våtmyrmarkerna. Vilka ska ha rätten till området? Människorna eller myggorna. Nu har de fått klartecken från regeringen att de får ta till kemiska bekämpningsmedel. Med lite tur kommer de att få en dräglig höst, med lite tur alltså. Myggmedel för runt fyra miljoner kronor är beställt från USA och det ska ge innevånarna fritt tillträde till sina strövområden igen… eller ge dem tillbaka området!, för myggen finns överallt. Jag har ingen aning om hur mycket det egentligen är, men jag vet att man tidigare under våren tagit vattenprover i området, och det visade att det då fanns drygt 2 000 mygglarver per liter vatten. Jag tycker att det låter som en god anledning för att flytta till mycket kallare områden, för jag avskyr mygg infernaliskt. Personligen skulle jag föredra både kemiska bekämpningsmedel i kombination med gigantiska eldkastare. Men det är ju bara min åsikt i frågan alltså. Den inspektör, från kemikalieinspektionen, som fattar de avgörande besluten i frågan tog en dag av sin semester och besökte Gysinge. Dagen efter fick han behandla sig med Alvedon och Kortison… sedan bröt han sin semester och började arbeta igen. Tänk att det kan räcka med ett enda fältbesök för att gifttunnan skall ramla ner. Svärmen med nödrop verkar äntligen ha hörsammats.

 

Jag har tidigare läst om det där med att byta namn, lägga till namn, byta efternamn och så vidare. Nu skriver de om att det hela verkar börja segla upp som en ny slags trend. Till och med har det förekommit fester, där kriteriet för att få medverka är att man samtidigt skall lämna in en blankett med begäran om namnbyte. Jag vet inte huruvida man skall betrakta denna suspekta trend som speciellt ny eller inte, eftersom att myndigheterna tidigare skrivit om saken och föreslagit, bland annat, invandrare att byta efternamn till mer svenskklingade sådana, för att underlätta deras situation på den svenska arbetsmarknaden. Jag kommer ihåg att jag läst om detta tidigare och så har jag letat och hittat artikeln. Här kommer den:

________________________________________________________

HERR PÖRTBRIS, FÖRMODAR JAG?

Eftersom det är svårt för invandrare att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden, byter många namn till något mer svenskklingande. För att underlätta (?) för dem har Patent- & Registreringsverket (som hanterar namnbyten) presenterat en lista med förslag till nya namn. Här är ett par exempel: Ajbråten, Algblom, Astmalm, Fickånger, Gladheden, Hipnäs, Julörn, Knutheden, Kockbukt, Kultbåge, Marmeland, Modunge, Pörtbris, Revunge, Robbrot, Rövret, Sittstav, Stolthög, Sjungman, Sulmyren, Trumheden, Utbygd, Vajbris, Varmlung och Älgbris. Nej. Det är inget skämt. Alla namnen finns i PRVs skrift "Svenska efternamnsförslag". Fickånger, Pörtbris och Sittstav… Har folket på PRV inte lärt sig att man bör ta sig en andra koll – på nykter kalurv – när det gäller de idéer som föreföll fullständigt geniala senast man rökte på? Att sedan duktiga, begåvade och trevliga människor skall behöva byta namn för att kunna få ett jobb i Sverige – det är vad som är verkligt skruvat med det hela.

(Källa: Expressen)

(Saxat från: Allvarligt Talat)

________________________________________________________

 

Jag läste förresten en liten kul sak i gårdagens Aftonbladet, dasspappersupplagan. Det var en liten notis på deras debattsida som fångade mina ögon. Alla vet ju att det här samhället inte direkt är uppbyggt för att underlätta och göra saker så enkelt som möjligt direkt. Det finns många krångelsaker som man både kan skratta gott åt, men också begråta, därför att det handlar om att någon blir drabbad, t.ex. av onödigt byråkratiskt krångel.

Insändaren skriver om att hon fått sin plånbok stulen, och i och med detta också förlorat sin legitimation. Naturligtvis var hon tvungen att snarast ersätta det förlorade identitetskortet med ett splitter nytt. Men hur tusan gjorde man det nu igen då?? Jo, hon ringde till Nordea för att kolla upp hela prylen; vad krävdes för att få ett nytt ID-kort? Nordeas rappa svar lät inte vänta på sig. De krävde att den gamla legitimationen skulle visas upp vid utkvittering av det nya! Häpp! Där kan man verkligen snacka om ett Moment 22!

 

Avdelare3

 

Jag läste med spänning om en otäck händelse. Det otäcka är att det handlar om en serievåldtäktsman och spänningen beror på att fallet nu skall upp i rätten. Jag vet inte om det framgått av mina tidigare inlägg men jag anser att denna rättsstat är på tok för slapphänta i hanteringen av denna typ av kriminella. Man läser ibland om våldtäktsmän som släpps på permissioner och som då passar på att göra nya våldtäkter… eller samma vettvillingar som släpps p.g.a. gott uppförande… och sedan ryker in på kåken igen för att de inte kunde hålla sig i skinnet. Kan ingen fatta att våldtäkt (speciellt serievåldtäkter) inte är ett brott, utan en sjukdom som måste hållas borta från det övriga samhället. Jag förespråkar inte dödsstraff, men skulle inte vara främmande för tanken att låsa in dem för gott!

Artikeln i Expressens dasspappersupplaga berättar om en 18-årig våldtäktsman som våldtog en kvinna, medan hennes barn sov i samma rum… och han hotade mamman att han skulle döda barnet om hon inte gick med på det som sedan hände. Samma kille är misstänkt för ytterligare en våldtäkt i Sverige och så fem andra våldtäkter i Belgien. Det här handlar inte om en missanpassad typ som måste vårdas tillbaka till frihet igen. Med hans sinne förmodar jag att han aldrig kommer att bli fri sin klåda. Han kommer att göra om det om han får chansen. Sju tillfällen är ingen tillfällighet. Vart tog bruket av skampålen egentligen vägen? HANG ‘EM HIGH!!!

 

När man ändå snackar om sjuka och missanpassade typer i samhället så passar det ju att dra upp historien med Englas mördare, Anders Eklund. Nu har han, enligt egen utsago, skaffat flickvän. En kvinna som själv har barn i Englas ålder. Hon hade sett Anders under rättegången och tyckt att han verkade så sårbar, ensam och övergiven… missförstådd. Hon kontaktade honom brevledes och undrade om han ville ha en vän, och påpekade samtidigt att hon inte dömde honom för någonting. Eklund svarade att han gärna ville ha henne som vän, och sedan har de träffats. Eklund har uppgivit i ansökan om besökstillstånd, att hon är hans flickvän. Nu har det krupit fram att hon har TVÅ barn och att hon dessutom är gift. Hon säger att hon bara är Eklunds vän och att hennes make vet om att de träffas. Hur kul kan det vara för maken… egentligen??? Återigen… HANG ‘EM HIGH!

 

Avdelare1

 

Twitter har blivit populärt, som en riktig fluga, men av någon anledning så verkar medelåldern bland twittrare ligga mellan 30 och 35 år. Ungdomar verkar rata mikrobloggen. De verkar tycka att det är allt för svårt att uttrycka sina känslor med så begränsat antal tecken… och
inga bilder. Bruket att uttrycka sig i begränsad text verkar vara något som är på väg bort i samhället. Yngre människor har mycket lättare att uttrycka sig då de inte behöver begränsa sig så mycket, och dessutom förtydliga sina tankar med bilder. Äldre personer utbildade sig när läroböckerna fortfarande innehöll förhållandevis mer text än bilder. Den äldsta twittraren heter Ivy Bean, och hon är 104 år gammal. Hon twittrar bland annat om att hon druckit te och ätit kakor med sina vänner. Tja, vad kan man säga, annat än… GO FOR IT GIRL!!! 🙂

 

Jag har skrivit om kor i tidigare inslag, och nu är det dags igen. Den här gången handlar det om en Anders Karlsson, som fick oväntat, dock ej ko-leriskt, besök i förrgår eftermiddag. (Undrar förresten om han hade Gevalia hemma då?) 21 stycken betande kor stod runt huset i hans trädgård. Han satte in korna i ett provisoriskt hägn och sedan ringde han djurägaren, som kom för att hämta hem sina gosedjur. När Rosa och de andra räknades in så fattades det fem kor och spåren av dem ledde rakt ner i en tre meter djup gödselbrunn. Utbrytarfallangen på fem kor var fast i skiten, så att säga. Brandkåren fick rycka ut och alla grannarna strömmade till för att inte nötköttsproduktionen i landet skulle få någon svacka. Med gemensam ansträngning lyckades de rädda mu-tanterna; som naturligtvis var tvungna att rengöras grundligt och ordentligt. Ko-lt?

 

Mu

 

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=508

Kommentera

%d bloggare gillar detta: