«

»

Jul
22

Abortregister, kärlek, grogg och uttråkning!

När man slår upp det första uppslaget på en dasstidning så brukar man träffa på “Ledaren”. Alla tidningar med självmedvetenhet har en ledare som tar upp samtida problemställningar och saker man kan vara kritisk mot i samhället. Nu verkar det som att många av ledarskribenterna skriver om abort och hur man bör eller inte bör ställa sig till den påstådda problematiken. Jag vill redan nu poängtera att jag är FÖR en fri abort i Sverige. Något annat är inte ens tänkbart; hur man än vrider och vänder på det kan jag inte ens för mitt liv inse hur man kan tycka annat än att kvinnan själv måste få vara fri att bestämma över sig själv, sin kropp, sin hälsa och sin framtid. Inga politiker (läs tröga konservativa gubbjävlar) ska få ta den rätten ifrån dem.

Nu har idéerna om abortförbud sjunkit undan och det ser ut som att den moralkonservativa ultrahögern regrupperat och attackerar på nya flanker. Man vill ju sänka statistiken över aborter, men till nytta för vem… det förklaras aldrig. Det viktiga verkar vara att förtrycka kvinnan i sann biblisk anda; jag menar, Herre Gud, de har ju The Good Lord på sin sida väl?? Nu har Anders Milton, regeringens nationella psykiatrisamordnare, lämnat en bunt med förslag på hur detta skall kunna åstadkommas. Ett av de otäckare förslagen rör ett nationellt abortregister, där man vill samla personuppgifter över kvinnor (ibland flickor) som gör abort. Hur en sådan idé ens kan komma fram i ett fritt och demokratiskt samhälle, är för mig en gåta. Det börjar likna åsiktsregistrering. Naturligtvis är det ultrahögerpartiet Kristdemokraterna som lurar bland buskarna. Att hota kvinnors integritet på det här viset liknar fan, enligt mig, och jag drar mig till minnes några ord från bibeln… att Satan kan anta många olika skepnader. Ingen kan garantera att ett abortregister inte används för syften det inte blev skapat för… vad det syftet nu kan vara alltså. Jag tror att det kan fungera som en avskräckande piska man inte vill hamna under. Jag trodde att vi lämnat medeltiden bakom oss, men det ser ut som att den kan komma tillbaka i repris. Snart ökar kanske försäljningen av strumpstickor i samma takt som fler kvinnor kommer att dö i underlivsinfektioner. Herre Gud, fräls oss ifrån ondo! Vad blir förresten nästa steg? Att ta bort kvinnors rösträtt eller??

 

Avdelare5

 

Världen är onekligen en ganska ond plats och det är bara att lyfta på hatten varenda gång man läser om saker som gör en glad. I England har k-ä-r-l-e-k-e-n slagit till igen. Jag vet inte vart den drabbade världen gången innan… men här stack den alltså upp sitt vackra ansikte igen. Engelsmannen Steve träffade utbytesstudenten, Carmen. Det var 17 år sedan och kärleken sprang fram i dagen. De förlovade sig snart… men efter en tid rann det hela ut i sanden. Carmen flyttade till Paris för att driva en butik.

Några år senare så spårade Steve upp Carmens adress; han hade inte lyckats glömma henne. Carmen var nu bosatt i Spanien och Steve skrev henne ett brev. Hans mamma lade brevet på spiselkransen och sedan försvann brevet ur historien. Jag antar att Steve trodde att brevet blev postat… och att han helt enkelt inte fick något svar. Tio år senare renoverades köket och brevet hittades, där det kilat fast bakom spisen. Det postades och nådde Carmen. Hon hade inte glömt Steve heller och hon var fortfarande singel, precis som Steve. Hon ringde det telefonnummer som stod i brevet och lyckades få kontakt med Steve igen. 17 år hade nu förflutit och de bestämde sig genast för att träffas. På flygplatsen sprang de, som i en film, och slängde sig i varandras armar. Nu klämtar bröllopsklockorna och Carmen uppges ha sagt att hon nu skulle gifta sig med den man hon alltid älskat.

Ja, det är ett underbart liv ibland. Något annat kan man väl inte tycka. Jag väntar innanför min egen postlåda ibland, men hittills är det bara mina fordringsägare som älskar mig… och de verkar aaaaaldrig tappa kontakten med mig!!!

 

Avdelare5

 

I takt med stigande ålder kan det dock bli värre med kärleken. Om man blir dement blir det ännu värre ju… för om man lyckas hinna ikapp ett fruntimmer så minns man inte varför… och om man råkar få liv i skinnspiken så kommer man inte ihåg vad den ska vara bra till. Läget kan tyckas hopplöst, men lystra nu, medbröder. Räddningen kan ha varit här länge nu, bara att vi inte vetat om det… eller? Världens äldsta man, som dog härom dagen, har delat med sig av sin visdom, om hur man lever länge och lyckligt utan att demensen grumlar till tillvaron. SPRIT OCH SVORDOMAR, heter räddningen!!! 1 – 2 knappar med 3 cl starksprit om dagen, och så svära så mycket man orkar. Det är rena hälsobrygden! Spriten verkar mota demensen i grind och svordomarna får folk att orka med smärta. För visst fan gör det lite mindre ont om man svär riktigt ordentligt när man råkat sopa tårna i en tröskel?

Man poängterar att en överkonsumtion kan leda till raka motsatsen och det är ju klart… efter en riktigt blöt kväll brukar ju minnet slockna, när huvudsäkringen brunnit. Dagen efter brukar ju kvällen före, skimra i en diffus dimma.

Studier på studenter visar att man klarar smärta mycket bättre ifall man svär riktigt ordentligt; detsamma gäller pensionärer också. Så det är alltså bara att gå tillbaka till puberteten då. Börja supa och svära… men om det ger flera år extra… borde inte den tiden fyllas med något mer meningsfullt istället. Att leva längre… bara för att kunna supa bort minnet fler gånger… på något sätt känns det inte lockande. Inte för mig i alla fall.

 

Avdelare5

 

Ett övermått av festande skulle bara göra mig uttråkad. Vad skoj kan komma av det. Vi spenderar redan cirka två år av vårt liv med att vara uttråkade. Särskilt efter lunch är vi pigga på att vara trötta och håglösa. Baksmälla är inte heller särskilt roligt. Enligt en brittisk studie är en medelbritt uttråkad cirka sex timmar i veckan. Det gör 13 dagar om året och under ett medelsvenskt liv för en man skulle det betyda 793 dagar… och 845 dagar för en kvinna, hur det nu kan komma sig.

Den största orsaken till allt detta tråkiga är brist på pengar, uppger en engelsk tidning. Andra saker som gör oss ledsna i huvudet och allmänt jävla håglösa är brist på tid, fylla i blanketter, stå i kö, lyssna på gnällspikar, sakta bredband, Big Brother och en hel rad andra aktiviteter.

För att mentalt reda sig i detta hektiska tråkande så väljer 7 av 10 personer att nätsurfa. Andra ser på TV och läskigt många tröstar sig med mat.

Detta är ett allvarligare problem än man i förstone kan inse. Låt säga nu då att du har hittat din kärlek… kanske efter ett mirakulöst uppdykand
e kärleksbrev… Ni gifter er och blir gamla tillsammans. Ni super (2  x 3ml per dag) och svär så det står härliga till… år läggs till år och er livsstil börjar ge er både mentala och fysiska problem. Ni är så pass klara i planeten att ni förstår att ni har tråkigt… och kommer att bli jättegamla… och har många tråkiga år kvar med varandra. Ni äter er genom skåpen, för glatta livet, för att döva er smärta, men till vilken nytta? Er avsaknad av demens kommer att garantera att ni aldrig glömmer varför ni har tråkigt.

Viva la vetenskap!

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=555

Kommentera

%d bloggare gillar detta: