«

»

Aug
14

Musik, fredag och straff

Jag har tidigare bonkat trummor i olika band. Musik har alltid varit väldigt stort i mitt liv, ända sedan jag fick min fösta skiva… en vinyl med Donny Osmond. Jag var inte gammal vid det tillfället, men det drog igång mitt intresse för musik. Sedan dess har det passerat åtskilliga svettiga timmar i olika replokaler. Nu är jag sångare i ett hobbyband på orten där jag bor. Det har varit en marig sak att komma överens med, tankemässigt. Jag har ju alltid haft trummorna som “skydd” mellan mig själv och publiken. Ett underbart ställe att gömma sig bakom. Nu har jag bara en mikrofon att gömma mig vid. Den ger inte särskilt mycket skydd. Men det har förändrats tankemässigt över lite tid. Det börjar faktiskt kännas bättre och bättre att stå där; jag börjar vänja mig vid tanken att sjunga inför en publik. Från början hoppade jag med det här bandet, mest som en kul pryl, men det verkar växa. Det känns bättre… det börjar låta bättre. Självförtroendet börjar stiga i takt med att vi repar in nya låtar. Märkligt det där med musik. Egentligen har jag väl bara en sak att anmärka på vad gäller det där med covers. Det är att jag aldrig varit särskilt bekväm i att bara framföra andras låtar. Jag skulle väldigt gärna vilja ha en repertoar med eget material; i alla fall till största del. ABBA, KISS, Rainbow, Led Zeppelin, Thin Lizzy… Underbara artister och band… men de blev aldrig stora genom att spela andra människors låtar… i alla fall inte som rena covers. Jag skulle vara mycket mer bekväm i att framföra verk som ingen annan uppfört tidigare. Om inte annat så kan ingen komma och påstå att man spelat en låt på ett felaktigt sätt… eller att den eller den låten låter bättre med den eller den sångaren… eller “ – …vad bra det lät när du spelade Brian Robertsons version av solot på Don’t believe a word” Hur originellt kan det egentligen bli under de förutsättningarna? Kruxet med att skriva musik brukar dock sällan hänga på förmågan att klara det eller inte. Bekymret brukar ligga i att ha det självförtroendet, efter att ha plockat alla solon och riff och låtar av Ritchie Blackmore, Steve Vai och så vidare. I skuggan av sådana giganter så kommer man väl alltid att känna sig ovärdig att skriva musik. Det gäller att man kan sätta sig över sådana komplex. Gör man bara det så bör det gå enklare att prestera något som andra skall lyssna på, och förhoppningsvis gilla.

 

Avdelare

 

I dag är det fredag, hela dagen… och kvällen också, för den delen. Jag är ledig i dag och passar på att njuta av det. Klockan har redan passerat mid-dag och jag har inte publicerat mitt dagliga inlägg ännu. På något sätt känns det bra i alla fall. Man kanske ska akta sig för att vara för regelstyrd. Solen står som spön i backen och jag längtar ut till det fina vädret. Därför känns det lite extra bra att sitta här och skriva. Jag älskar nämligen att känna lite press på mig… att vara tvingad att prestera något jag sedan måste släppa ifrån mig. Den andra demonen som jagar mig är du! Jag älskar att skriva saker som jag vet att du kommer att läsa, bedöma, reagera på, hålla med, bli glad av… eller irriteras över. Syftet med skrivandet är flera. Det är en mångbottnad syssla. Dels är det den terapeutiska verkan skrivandet har på mig själv och mitt välmående; dels är det roligt att veta att du, kära läsare, är återkommande. Du läser det jag skriver. Det är en märklig känsla… lite läskig men samtidigt är det en trygghet. Det är svårt att förklara det här, men det fungerar för mig i alla fall. Det räcker för mig att känna att det gör mig glad, att beröra dig.

 

Avdelare

 

Jag läste i dag om en pedofil i USA. Han har just dömts till 130 års fängelse för innehavet av 1,5 miljoner barnporrbilder i sin dator, och dessutom 11 000 filmklipp där han själv utnyttjar och våldtar barn. Bland annat ska ett av barnen ha varit ett spädbarn. De som hållit i kamerorna vid övergreppen uppges ha varit flickvänner till pedofilen. Detta är ett rättsfall som upprört massor av människor.

Jag vet inte om jag håller med om att 130 år är ett bra straff… jag hade nog varit mer tillfreds om han istället blivit dömd till avlivning och sedan fått stå i en stor glasbehållare med formalin… Man borde avliva dessa sjuka sjuka individer och sedan behålla dem som utställningsmaterial på ett museum för freaks. Jag kan inte på något sätt känna någon medmänsklighet mot någon som kan förödmjuka och skada barn, eller andra människor, på det här viset. I utredningsmaterialet om pedofilen framkommer att han själv inte har några bakomliggande trauman som orsakat detta beteende. Han har haft en socialt trygg uppväxt… men har ändå diagnostiserats som pedofil med anti-social personlighetsstörning. Där jag kommer ifrån brukar vi använda ett samlingsbegrepp för olika typer av sådana här människor. Vi kallar dem helt enkelt för “störda”.

Med tanke på hur många barn som utsätts för övergrepp, för att sedan tvingas växa upp som skadade och kantstötta… så tycker jag att staten borde återinstifta straffet “avlivning” för förövaren/förövarna, (aflifvning, aflivning eller avlifning. Olika stavningar har förekommit.) så som man hade förr, på den tiden vi fortfarande hade offentliga avrättningar i landet. Det får aldrig förekomma förmildrande omständigheter i bedömningen av sådana här extremt sjuka kriminella. Jag tycker att de borde rensas ut ur folkbokföringen, elimineras ur samhället. Det är inte rätt att man bara ska låsa in dem och låta olika läkare och professorer skaffa sig fina titlar och statliga forskningsbidrag på offrens bekostnad; för jag tycker att det blir på offrens bekostnad.

Som en parantes skulle det vara intressant att veta vad som händer vid ett 130 år långt straff, rent praktiskt alltså. Om nyss sagda pedofil skulle avlida redan efter 50 år… Kommer han då att få ligga kvar i cellen i 80 år till, innan de städar ur cellen inför nästa straffånge som skall överta det gamla hyreskontraktet, så att säga? Det är så många saker som man inte vet. Jag hoppas innerligen att de flickvänner som filmat övergreppen döms till jävligt tuffa straff! Jag hoppas verkligen det!

 

/Stefan

Permalänk till denna artikel: http://tankegrytan.se/?p=814

Kommentera

%d bloggare gillar detta: