Så sitter man här igen då. Prokrastinationsskriver lite, för att få tiden att passera lite. Egentligen borde jag lägga mig och sova, men sömnen är lite trassligt. Om jag somnar för tidigt så kommer jag bara att vakna, ibland flera gånger, under natten. Förmodligen är det någon slags stress över någonting, men jag vet inte över vad.
Ekonomi är en klassisk stressutlösare, men den har vart lite småtrassligt under många år så det borde egentligen inte vara den som spökar. Man vänjer sig, som bekant.
Vad annat kan orsaka störningar i sömnen, kan man undra. Tja, jag har egentligen inte sovit särskilt bra sedan… få se nu… mars… april kanske… år 2001. Det var på den tiden jag genomlevde ett trassligt samboförhållande, där en bonusdotter på 4 år fanns med, och så var vi gravida, jag och sambon. Det var en trasslig graviditet där fostret, en liten pojke, fick för lite näring genom navelsträngen och till sist nödgades komma ut till den kalla verkligheten med akut kejsarsnitt den 30 maj… 16 veckor för tidigt och med en längd på 24 centimeter. Vikten var 590 gram. Sen levde vi på sjukhus en lång period.
Efter 9 kvalfyllda och extremt stökiga månader i sjukhusmiljö så förlorade vi kampen och lillkillen avled natten mellan den 3 och 4 februari 2002 efter en hjärtinfarkt.
I spåren av dessa händelser så pajade min sömn totalt. Under nästan två år sov jag aldrig mer än tre timmar per dygn, oavsett när jag somnade. Efter tre timmar vaknade jag helt enkelt. En psykolog förklarade det hela som att min hjärna hakat upp sig i en alarmberedskap. Hon sade att det skulle gå över efter en vecka eller månad eller år… att det var omöjligt att förutse.
Efter cirka två år började jag sova lite längre och lite längre men sömnen har aldrig varit bra efter detta.
Det enda som dessa år förde med sig i positiv bemärkelse var att jag hann utbilda mig. Jag läste in en tvåårig undersköterskeutbildning på 50 veckor. Två praktikperioder kunde jag validera bort eftersom att jag arbetat länge som personlig assistent innan jag började plugga. Jag var återigen singel och hade inga hemmavarande barn, så jag kunde plugga, ibland dygnet runt. Just ja, jag hann också läsa in treårigt allmängymnasium under den perioden.
Trots allvarlig sömnbrist så funkade pluggande och jag var oerhört fokuserad. Jag är stolt över att kunna skriva att jag faktiskt maxade alla betygen. Alla betygen. ALLA BETYGEN!! Men det kommer kanske komma ett pris att betala längre fram. Kanske jag kortade av mitt liv med flera år? Nåja, det återstår att se.
Så, efter att ha fått ur mig ovanstående meningar så tänker jag ändå ta och krypa ner i lopplådan och försöka blunda lite. Om John Blund ställer in sömntåget i natt så kör jag lite ljudbok i mörkret istället. Kanske jag hittar någon ruskig bok att lyssna på; vem vet. Någon kväll ska jag ge mig i kast med ”Ernst-Hugo Järregård läser H.P. Lovecraft.” Det blir spännande!
This is Lord Stefan signing off.
Må Dina fienders skägg växa inåt.
Stefan
Lämna ett svar