Thorn Hyr-TV – Hösten 1993
Jag vet inte riktigt hur det kom sig men min första sons mamma öppnade posten en dag. Det var under mitt första samboförhållande. Bland kuverten fanns månadsräkningen för TV’n och videon, som båda hyrdes från Thorn Hyr-TV. Jag vet inte varför vi inte hade köpt TV/Video, men så var det i alla fall. Det var jag som hade hyrt det hela redan innan jag flyttade ihop med sambon. –Varför hyr du din subbas till stereon? frågade hon undrande. –Va, sade jag, jag hyr den inte. Den är min. –Men, fortsatte hon, det står 1 st subwoofer á 31kr på en av raderna på räkningen från Thorn?
Jag satte mig ner och kollade på månadsräkningen från Thorn, egentligen för första gången. Där stod det en post på 31 kr per månad. Jag hade faktiskt aldrig läst så där jättenoga vad det egentligen var skrivet på räkningens specifikation, men där var det i alla fall. Svart på vitt. Bokstavligen.
Jag tog telefonen och slog dem en signal. Efter mycket huvudbry så lyckades vi till sist lista ut vad det egentligen var för subbas de tog betalt för. Typ två tre år tidigare så hade jag hyrt en stor JVC-TV och en JVC-Video från Thorn. Teven stod på en hylla som hade plats för videon; och så hade den en inbyggd subbas. Även om mitt minne lämnar mycket att önska så kommer jag i alla fall ihåg hur högt man kunde spela på den jävla teven, och subbasen, och det lät riktigt jävla bra också.
Ungefär samtidigt som jag träffade sambon så tyckte jag i alla fall att det blev för dyrt att hyra den riggen så jag ringde Thorn och valde att hyra billigare prylar istället. Månadsräkningen minskade med nästan en tusenlapp i och med detta så jag var nöjd med arrangemanget.
Sen, typ två tre år senare så upptäckte vi alltså att Thorn fortfarande tog betalt för subbasen/hyllan, trots att den var tillbakalämnade sedan länge länge. Efter att vi rett ut vad som hänt, hur länge det hade hänt och varför det hade hänt så föreslog jag att de absolut inte behövde betala tillbaka mig några pengar. Istället föreslog jag att de kunde ge mig två betalningsfria månader istället. Det skulle nämligen motsvara ganska precis så mycket pengar som jag betalat för mycket för den subbas jag alltså inte hade kvar. Damen på Thorn Hyr-TV tyckte att förslaget var både bra och acceptabelt, så vi bestämde att låta udda vara jämnt. Sedan önskade vi varandra all lycka och välgång och så lade vi på luren. End of story. Trodde jag.
Månaden efter dök en räkning upp från Thorn Hyr-TV!? Jag öppnade den och insåg att posten för subbasen var borttagen men någon betalningsfri månad hade de inte givit mig. Jag ringde naturligtvis upp Thorn och fick prata med damen som jag kommit överens om arrangemanget tillsammans med. Denna gång var hon mycket kylig och ville inte alls minnas att hon lovat mig någonting dylikt. Nåja, tyckte jag, då vill jag att ni betalar tillbaka det ackumulerade belopp jag betalat för subbasen jag inte längre hade kvar! Nähepp, det skulle inte alls gå, för Thorn hade inte längre några papper på att jag hade hyrt någon subbas av dem, och modellen fanns förövrigt heller inte kvar i deras hyrutbud!
Ungefär här började jag känna att tillfället vi önskat varandra lycka och välgång inte alls hade givit någon positiv karma för vår gemensamma samexistens. Jag blev heligt förbannad och skällde ut människan efter noter. Och när jag hotade med polisanmälan så avslutade hon samtalet. Hon lade på luren i örat på mig!
Efter denna händelse så ringde jag upp Thorn Hyr-TV ett antal gånger. Samtalen började ungefär på samma sätt varenda gång… En telefonist svarade i deras växel. Jag skrek: -ÄR DEN DÄR JÄVLA FITTAN DÄR??? Och så blev jag direkt kopplad till rätt människa. Varenda gång. Växeln visste nog om att den där människan hade stora svårigheter att göra sig själv populär.
En gång ringde jag dem hemifrån mina dåvarande svärföräldrar, alltså sambons mamma och pappa. Detta var före min första mobiltelefon så jag fick alltså hålla tillgodo med fasta telefoner med kabel som satt fast i en vägg. Efter ett långt argsint samtal där vi båda skrikit oss hesa så bestämde jag mig för att människan ju måste ha en chef över henne. Jag kastade på luren och så var det över för den gången. Resten av eftermiddagen var det nästan helt tyst i svärföräldrarnas hus. Jag insåg att jag hade lostat det fullständigt. Jag kan knappt minnas att jag varit så där arg, varken före eller efter denna händelse…
Jag tog nu kontakt med Thorn Hyr-TV i Stockholm och fick efter ett par dagar tag i deras högsta chef. Jag förklarade situationen för honom och jag tog lång tid på mig och sparade inga könsekvivalenter i min beskrivning av den onda häxan på Thorn i Västerås. Han hörsammade min bön, fast bara till en liten del. Han sade att han skulle kontakta stället och tala om för dem att man inte kunde lova sina kunder betalfria månade på det där viset. Frågan om pengarna de tagit betalt för en vara de redan fått tillbaka då, undrade jag. Det, svarade han, var nog inte hans bord utan ett bekymmer mellan mig och butiken jag hade hyrt grejerna från.
Nu, tänkte jag, måste jag fan dra ut i riktigt krig. Jag ska inte ha deras jävla prylar kvar i mitt hem, bestämde jag, så jag ringde och skulle säga upp grejerna. Nja, svarade häxan, kontraktet på teven har löpt länge. Det kan vi bryta direkt. Däremot videon… den gamla hade jag lämnat tillbaka utan att hyra någon ny. Sedan hade jag ändå hyrt en video från dem, men nu på ett nystartat kontrakt. Den skulle jag inte få lämna tillbaka på cirka ett år. Men de kunde ju lösa kontraktet till en kostnad av 12 månader x månadshyra! sade hon. Vid det här laget var jag så jävla trött på att ideligen behöva skrika mig hes på kärringjäveln i telefon att jag börjat föreslå att jag istället kunde prata om saken i deras butik istället. Mellan fyra ögon, så att säga. Men detta arrangemang avstyrde hon genom att inte vara anträffbar de flesta gånger jag nu sökte henne.
Jag sade alltså upp kontraktet på teven och vi gjorde upp om att en av deras tekniker skulle hämta den hemma hos mig. Teknikern bodde ändå i Köping, som jag också gjorde vid det tillfället. Jaja, vi bokade en tid till ett par dagar senare, men just den dagen blev jag fördröjd på min arbetsplats. Det var alltså ingen hemma när denne tekniker hade ringt på hemma hos oss. Han lämnade dock en lapp i brevlådan, om att han hade varit där. På lappen stod hans hemtelefonnummer och ett meddelande om att han hade varit där för att hämta min teve och video. Video?? Jag tvekade inte en enda jävla sekund. Jag ringde upp killen och förklarade att jag blivit fördröjd på jobbet men att vi var hemma nu. Han sade att han skulle komma tillbaka på en gång. Sålunda kom snubben tillbaka i alla fall. Jag hjälpte till med att bära ner grejerna till hans firmabil och så åkte han iväg.
Jag hade varit klok nog att låta killen skriva under på kontrakten på både videon och teven och att sakerna nu var att räkna som tillbakalämnade och inte längre i min vård. Sedan väntade jag till nästa månadsskifte. När räkningen från Thorn dök upp i posten så ringde jag upp dem. –ÄR FITTJÄVELN DÄR?, frågade jag. Jag tyckte att det var på tok för sent att frångå gamla väl inövade rutiner vid det här laget. Jag blev direkt kopplad till rätt skrivbord.
Jag förklarade att serviceteknikern hämtat både videon och teven och att jag inte tänkte betala några mer pengar för dem. Häxan hävdade att kontraktet fortfarande gällde och att de skulle komma tillbaka med videon igen. Då sade jag att jag aldrig mer tänkte vara hemma. Sedan lade jag på luren i hennes öra som omväxling. Och så ringde jag till en advokat. Efter lite positiv feedback från honom, gratis till på köpet, så ringde jag upp Thorn Hyr-TV för sista gången. Jag tvålade in i häxans ansikte att teknikern hade skrivit under på båda kontrakten att sakerna nu var tillbakalämnade i laga ordning och att jag nu var beredd att dra dem inför rätta om de inte gav sig. Jag berättade också att jag inte alls skulle dra mig för att smutskasta dem i nyhetsmedia heller.
Efter det samtalet slutade Thorn Hyr-TV att skicka sina månadsräkningar till mig. Jag fick aldrig några pengar av dem för subbasen… men efter att ha fått kalla deras ondsinta häxa för alla könsekvivalenter som finns så tyckte jag att det förmodligen skulle vara bättre för min egen hälsa om jag släppte alltihopa. Jag hade ju ändå lyckats spara in en ganska ordentlig slant på att göra mig av med deras saker.
Varför berättar jag då denna historia? Ja, det var en ganska karaktärsdanande berättelse för mig som person. Jag lärde mig mycket på detta. Jag lärde mig bland annat att alltid se till att veta om exakt vad jag betalar för. Jag lärde mig att läsa kontrakt innan jag sätter mitt namn på dem. Jag lärde mig dessutom att kontanta köp alltid är billigare I längden. Jag lärde mig också att vissa telefonsamtal är väl värda att spelas in för att i efterhand kunna kontrollera vad som blivit sagt eller inte.
Jag tror inte att jag har varit så där arg igen efter det där hände. Klart att jag blivit arg ibland, men inte så där jäkla explosivt och totalt som då, Det var en period på kanske två tre månader som allt detta hände och jag gissar att Den Onda Häxan på Thorn Hyr-TV aldrig kommer att glömma mig. Förmodligen ändrade denna händelse hennes liv också. Förhoppningsvis överskrider hon aldrig mer sina befogenheter och lovar kunder saker hon inte kan hålla.
Hur gick det sen då? Jo, vi köpte en begagnad teve och video och så var vi lika glada som vi hade varit innan. Sakerna var billiga och de kostade bara pengar vid ett enda tillfälle! En sak är i alla fall klar… det är att man med fog kan använda en gammal slogan jag såg i en annons för något företag. Thorn Hyr-TV kanske? De använde en slogan som löd: ”-Hyr och häpna!” Det kan jag verkligen skriva under på vilken dag i veckan som helst.