Morgonstund och kaffe

Så är det morgon igen. Tidig uppklivning. Skulle väcka sonen och förbereda frukosten. Han var lite lagom seg, så där som en 8-åring kan vara direkt på morgonen innan hjärnan tickar igång. Min egen hjärna presterade inte heller något man kunde jubla över. Mest var det typ: -Ehhh, hey. Var finns kaffe?

Efter frucke och medikamenter verkade i alla fall dagen kunna rulla igång lite smått. Vi tog oss ut till bilen för vidarefärd mot skolan. Allt gick bra och sonen verkade nöjd. Vi brukar ha mysiga morgnar, lite oavsett om vi är själva eller om hans småsyrror är här; fast då är det betydligt högre ljudvolymer vi pratar om. Då är det ”ett liv och ett kiv”.