Ibland alltså…

Ibland kan man nästan bli så irriterad på datorer att man fan bara vill skrika… för att i nästa ögonblick bli så perplex att man nästan häpnar över tekniken (läs otekniken). Jag har ju satt upp den här bloggsidan ganska nyligen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Men ganska snart upptäckte jag att appen WordPress (på telefonen) fungerade alldeles utmärkt till att publicera inlägg med. Däremot kom jag inte i kontakt med sidan när jag försökte genom min stationära maskin hemma. Hur jag än försökte så ”bombade” sidan. ”Time out”. ”Connection error”… osv osv. Jag ringde leverantören av Webhotellet men de hade sådan belastning att man inte kom fram via telefonen. Jag mailade men det hann inte bli tid för mitt ärende… så jag fick vänta över en helg. På måndagen ringde jag dem igen och satt i nån jävla telefonkö en förmiddag. Till sist kom jag i alla fall fram och fick veta att det verkade ha vart nån överbelastning på servern via mitt konto och att jag därför, automatiskt, råkat ut för en IP-Blockering på mitt inkommande IP-nummer. Efter några sekunders knappande från tech-supporten så var bekymret i alla fall löst. Äntligen kommer jag in igen på min egen sida, från min fasta maskin, och jag kommer in där jag skriver mina inlägg ifrån, dessutom. Jag fattade i alla fall, till sist, att det inte var mitt eget görande som ställt till det. Nu vet jag det i alla fall. Heja Techsupport!!

I dag, tisdag, blev jag allt lite nedslagen då jag kollade ut genom fönstret. Jag hade precis klivit upp och fattat att jag fortfarande levde. Jag kliade mig förstrött på ena skinkan när jag drog isär mörkläggningsgardinerna och tappade raskt modet. Det snöade ute; så in i helvete dessutom. Jag fattar att det kanske kommer att hända ett par gånger till innan Kung Bore ger sig, men i alla fall. Roligt, det är det fanimej inte i alla fall. Allvarligt, Gud… snö?? Moget. Jättemoget alltså.

Nåja, dagen får rulla på. Kanske finner jag mer livshopp längre fram på dagen. Snöandet verkar ge sig och jag kan komma in på min egen bloggsida, både från telefonen och hemifrån. Kanske det finns en gud trots allt. Vem vet.

Må dina fienders skägg växa inåt.

/Lord Stefan