Så sitter man här igen. Kvällspigg och dan. En folköl och en liten virrepinne gör mig sällskap, bara för att jag kan det. Kvällen är inte alltför sen. Inte ännu i alla fall. Så här på ålderns sensommar så har jag insett värdet av att komma i säng i rimlig tid. Att lägga sig, det som förr var ett straff, det är en ren belöning nuför tiden. En god sömn är ju liksom grunden i ett vettigt leverne. Om jag bara kunde komma på bättre tankar om vad jag stoppar i munnen så kommer många saker att bli så mycket bättre… men vad fan… ya’ll gonna die from something.
Lite vemod känner jag. Det känns ibland som att livets bästa redan är över och att det nu mest gäller att minnas alltihopa istället. Alla roligheter, alla stolligheter, allt roligt med kompisar, vänner, i replokaler, på konserter, off stage, on stage… allt tunnar ur och försvinner med tiden. Folk ändrar liv, vanor, hobbies. Flickvänner, fruar, makar barn… livet händer liksom. Jag fyller 59 år i år. Det är inte sååå långt kvar längre. Stora frågan handlar mer om hur långt man kommer att orka. Hur långt räcker hälsan? Dör jag av ålder eller sjukdom? Will I go with a bang… eller kommer jag tyna bort av sjukdom? Så många funderingar.
En folköl och en liten virrepinne, det är guldkant för mig… men det är samtidigt olja för tankemaskineriet. Det sätter fart på tankarna. Mitt liv är väldigt aktivt. Inte fysiskt dock. Mer mentalt och själsligt. Så mycket händer i mitt liv. Förväntan på att jag ska orka är massiv. Fast jag vaknar oftare och oftare med en panikkänsla att jag inte kommer att orka till målsnöret. Jag måste hinna få en känsla av att vara… klar. Vilket avtryck lämnar jag efter mig? Hur kommer mina barn att minnas mig? Kommer jag hinna skapa stabila plattformar för deras liv? Tankarna är många och de skapar känslor av panik, vemod och sorg. Sorg över att inte veta hur saker kommer att bli i slutändan. Kommer barnen att klara sig när jag dör. Kommer de att sakna mig?
Jag sitter och lyssnar på gamla alster av Tangerine Dream. Vemodet är stort med den musiken. När jag publicerat det här inlägget så kommer jag att byta musik i lurarna. Då blir det glättigare tongångar. Annars får jag grubbla mig till sömns, och så kan jag inte ha det.
Nae, nu är det dags att avsluta inlägget och leta upp lite gammal hårdrock. Sånt gör mig alltid på glatt humör.
Sov gott allihopa där ute… wherever you are.
Må Dina fienders skägg växa inåt.
Lord Stefan